Nu sitter jag och väntar på att min spårvagn ska gå, jag tänkte bara säga att jag är så fruktansvärt tacksam över så mycket saker. Att jag har lyckats få världens finaste pojkvän / Att jag har tagit mig så långt och vågat flytta ifrån saker som betyder så himla mycket för mig / Att jag har en familj som alltid varit så fina mot mig / Att jag har en drös av fina vänner så långt ifrån mig men som jag vet kommer finnas där för mig oavsätt vad / Att jag har skaffat mig ett jobb i en helt ny främmande stad / Jag är helt enkelt så himla nöjd över hur långt jag har kommit, jag trodde väl aldrig att jag skulle få dendär drömpojken och att jag skulle flytta till min aboluta drömstad tilsammans med honom? Hela livet är så underbart.